Eller nu för tiden gör jag det iaf! Man har ju alltid undrat, med tanke på så många människor som har eller tror sig ha sett och hört saker. Själv har jag alltid sagt, jag tror inte, jag hoppas! Tills den dagen då något "övernaturligt" händer mig.

Det hela började iaf på riktigt när jag för nån månad sen hade en väldigt konstig dröm. För att ta det kort, jag vaknade av känslan att en katt smekte sig mot min hals och mitt ansikte, jag har dock ingen katt så jag vaknade i panik, inser att jag inte kan röra kroppen och mitt hjärta bultar i minst 220B/M. Det enda jag kan göra är att titta runt i rumet, efter några sek släpper det och jag kan röra mig. Det kan ju finnas miljoner förklaringar till det som hände, kanske sov jag fortfarande, kanske hann min kropp inte med att vakna osv. Men det fick mig att ta tag i det jag så länge velat göra! Gå på seans med min mamma. Som tur var skulle det komma ett Medium till Smedjebacken så vi bestämde att gå! Och gick det gjorde vi! Jag, mamma och Anna.

Seansen var i en lokal med ca 60 pers. Ingen av oss tre hade bokat något i våra namn så det var omöjligt för mediumet att ta reda på info om någon av oss. Tänkte bara nämna det till alla er skeptiker. ;)
Iaf hon gick igeom hur det hela skulle gå tillväga och att innan hon började tal om/med anden skulle den ställa sig vid den personen den talade till. Det hela började och alla var spända.

Hon berättar iaf att en man träder fram till henne. Hon ber han ställa sig vid den han vill tala med, och plötsligt säger hon - Du i vitt linne och vit kofta, - Jag? tänker jag och tittar bakåt för att vara säker! - Ja du, den unga tjejen.
Mitt hjärta börjar nu bulta i så hårt att jag tror hjärtat ska hoppa ut ur brötet på mig.

Hon börjar breskiva mannen till uteende och intressen. Och det var små, men viktiga detaljer som fick mig 100% övertygad om att det var min morfar hon pratade med/om! För att ta några exempel. Hon berättade att mannen tyckte väldigt mycket om naturen, speciellt början av höst och vår. Min morfar var både jägare och fiskare och han älskade att få vara ute i naturen. Det andra hon sa var att hon kände sig väldigt brun i ansiktet. Min morfar var jämt jätte brun i ansiktet och på armarna medan kroppen var vit som ett lakan. :) Hon sa även han inte ville prata om sin sjukdom och fick uppfattningen att han var en man som aldrig klagade. Hon kunde inte ha mer rättt! Aldrig någonsin hörde man honom klaga. Tydligen så hade morfar ett medelande till mig. Han hade märkt att jag varit mycket bekymrad över många saker på sistonde och att jag måste sluta vara så bekymrad. Bli mer som jag var när jag var liten. Leva för stunden och glädjas det man har kanske. Han berättade även att han besökt mig, men mer fösiktigt och att han nu kunde börja ta mer kontakt med mig. Ja vad mer! Det var massor. Kan inte skriva och förklara allt i ord.

Jag vet vad en del av er tänker, och ni får ifrågasätta hur mycket ni vill! Men mitt krav var, jag tror på det jag ser/är med om. Och nu har jag varit det. Jag tror inte en sekund på att hon gissar till sig så rätt om min morfar. Det går bara inte att gissa rätt på allt! Oj vad mycket text, hoppas ni har orkat läsa allt! Har ni frågor kan ni ju alltid fråga! Iaf så vill jag nu boka en privatseans för att kanske få mer svar på alla mina frågor. Kanske ska tilllägga att hon fick fram ca 6 andar under de 2 timmar vi var där. och det var sjukt vad hon fick fram om dessa personer.. Har ni inte provat! Gör det!

Nej jag avslutar det hela där! 

Over and out!