Döden..

Är något så självklart men ändå inte. Farfar fick för några veckor sedan veta att han fått en tumör i magen, alltså cancer. Idag vet vi att det inte finns något att göra. Han har troligtvis även fått lunginflamation och är väldigt svag. Överlever han lunginflamationen blir det paliativ vård hemma. Det är så hemskt, han är 91 år gammal och drabbas av det här nu. Han kan varken äta eller dricka. Varför kan man bara inte få somna in fridfullt. Samma med morfar och mormor. Lång tid av sjukdom. Mormor var inte mormor bra länge innan hon lämnade oss. Tänk att vi alla ska dö en dag och vi har ingen aning hur.

På söndag beger vi oss i Familjen till Falun för att hälsa på Farfar, och det är med blandade känslor! :S



Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback